Vi är inne på 8:e dygnet nu. Äldsta sonen har haft värsta astman detta året & på väldigt länge. Hittills har det "bara" inneburit ett akut besök... men det varade dock i 5 timmar. Han har varit så medtagen att de ville röntga lungorna för att se så att där inte gömde sig lunginflammation eller något annat där.
De första dagarna var rena astma dagar, inget mer fel på honom. Ingen rinnande näsa, inget halsont & ingen feber bara astma. Men oerhört medtagen av astman och påverkad i andningen trotts medicinering. Nu har det övergått i hög feber och falsk krupp för några dagar sedan. Skällande hosta och väldigt ansträngd andning. Fick leta upp mitt gamla blogg inlägg för jag hade helt glömt vad vi brukar göra vid krupp.
De första dagarna var rena astma dagar, inget mer fel på honom. Ingen rinnande näsa, inget halsont & ingen feber bara astma. Men oerhört medtagen av astman och påverkad i andningen trotts medicinering. Nu har det övergått i hög feber och falsk krupp för några dagar sedan. Skällande hosta och väldigt ansträngd andning. Fick leta upp mitt gamla blogg inlägg för jag hade helt glömt vad vi brukar göra vid krupp.
Läste på många ställen att kruppen brukar försvinna i skolåldern..det står nästan som en regel överallt... MEN det enda dödsfallet vi haft i falsk/pseudo krupp de senaste åren är en tonåring.. så då försvinner det uppenbarligen inte för alla. Det är lite det som är så otäckt och gör att man inte kan sova. Att vi så många gånger tidigare fått åka iväl akut för att andas in adrenalin. Ju större barnen blivit ju lättare har det blivit. Men för att ni som aldrig varit med om det ska förstå kan jag berätta om en tågresa vi gjorde för något år sedan.
Vi stod på perrongen, sonen hostade lite lätt & var hängig. Vi skulle åka 1½ timme. När vi stiger på tåget får han sina mediciner (airomir och pulmicort eller flutide var det då). Men på denna korta tid går sonen från att vara "ok" men hängig till att behöva akut vård. Så därför vågar man inte slappna av för det kan ta en timme eller mindre för att förändras från lite småkrasslig till riktigt illa.
Så nu väntar vi och hoppas på att det snart ger med sig. Väldigt jobbigt för både honom & mig att inte få någon ordentlig sömn. Det börjar verkligen kännas nu. Sonen hostar i bakgrunden här, trotts att vi är långt ifrån kvällen nu så det återstår och se när detta kommer ge med sig.
Kommentera