Åh, det är trött här. Skov, feber, smärta kan de senaste två veckorna sammanfattas med. Samtidigt som det redan fanns så många saker inplanerat som man inte kunde ändra på så jag har bokstavligen bitit ihop vilket lett till nya problem & en ny sorts smärta. Man tänker att man borde lära sig att hitta en bra nivå av inplanerat, ledigt, måsten, kuligheter. Men det är väldigt knepigt att hitta en lagom nivå.

Vad är Carpe Diem liksom? Är det att låta dagar flyga förbi för att man måste ta det lite lugnt eller är det att planera in och tacka ja till allt kul som kommer min väg... Ja uppenbarligen fungerar inte det sistnämnda så länge kroppen är under attack av smärta. Det går liksom inte ihop man får välja. Tacka nej till sådant man gärna skulle velat men någonstans fungerar det inte i kombination med smärta. För så fort kroppen är det minsta trött och utmattad så smyger skoven fram & sedan börjar ett helvete av endo smärtor. Jag tycker att de nya smärtstillande jag fick sist tar udden av smärtan, men det tar oerhört mkt energi att gå runt o ha lite smått ont hela tiden samtidigt som jag är oerhört tacksam att jag just nu inte ligger dubbelvikt på badrumsgolvet i smärtor. När man vet hur det kan vara, hur det var innan medicinering så är man tacksam över att smärtan just nu inte är lika intensiv. 




 
 
 

1 kommentarer

Iza

26 Apr 2017 21:00

Åh vad jag känner igen din text, fast jag har MS, men det du skriver passar även in på mig och min sjukdom :/ Det är skuttufft. Jag går i arbetsterapi nu för att få tips och lära mig balansera allt, för att orka. Lycka till!

Kommentera

Publiceras ej